Tag Archive

En tung morgon

Hela denna vecka har varit en lång transportsträcka.
Vaknar med samma gamla tanke: ”Ofta klockan redan är 07.00″.
Att jag fick kliva upp redan klockan 06.00 idag gjorde inte saken lättare.

Ni som undrar om Murphy’s lag fortfarande gäller kan jag berätta för er – att det gör den. Jag som på senare tid äter cirka sex måltider per dag har inte äns matlust på morgonen längre. Jag som brukar längta till frukost redan innan man gått till sängen. Om man lägger till att man sover allt för lite så hamnar man i min nuvarande sinnesstämning.
Less, ont i magen, trött och blöt..
Aaa, precis. Det spöregnar ute.

Så när det är sagt så kan jag konstatera att mycket kan bli bättre, men mycket är redan bra.
Jag och Simon sitter på kvällstid och spelar Starcraft och skriker åt varandra. Träningen fortsätter gå bra då jag märker en stor skillnad på min vighet. Det är bara en tidsfråga innan jag klarar av att stå på händer.
Förra året hade jag som mål att klara av att stå på huvudet före sommaren startade. I år ska jag alltså klara av att stå på händer.

Men det bästa av allt är nog att alla tre lämnar Oslo till fördel för Sverige. Drejl ska till El Stockholmo medan Simon och jag drar till Härnösand. Ser verkligen fram emot vistelsen då jag planerat att möta handbollsfolk, fotbollsfolk (även vara med på en träning), träffa familj/vänner och festa.

Torsdag=Temafest
Fredag 07.00=Ut på Bondsjön och fiska (Linus har lovat Mintuu och det garanterar mitt deltagande)
Fredag kväll=Fest på logen
Lördag=Fotbollsträning
Söndag=Bakisdag på Waynes
Måndag=Hemresa

Iallafall blev jag glad enbart av tanken att återse kompisar man inte träffat på länge.
Blev glad när jag såg denna bilden på facebook.

Sidleds-Sjögga in action!

Blev glad av tanken att snagga av mig allt hår!

Inga kommentarer »

Om detta är början

Varning för uppsats. Skriver långt och detaljerat när jag är förbannad.

Skönt att veta att man blev av med Murphy’s dag så tidigt denna månad.
Ni som inte är känd med begreppet Murphy’s lag bör besöka google eller wikipedia, för alla drabbas av lagen även om man inte känner till den.
Vetskapen om att systemet alltid kommer att äga en, gör att man blir förberedd på att den dagen kommer förr eller senare.

Iallafall har jag väntat på en spårvagn i 25 minuter och det resulterade till att jag kom cirka 90 minuter försent till jobbet. Stod på starthållplatsen för spårvagnen och såg hur chauffören nästan hånlog mot mig när han satt i värmen och väntade ut tiden. Sedan när jag väl kom i centrum så korrensponderade såklart ingen buss eller tunnelbana. När jag snällt fick veta att jag skulle få vänta 20 minuter till så började regnet falla.

Tryck på läs mer om du vill fortsätta läsa om denna helvetesdag.

(Läs mer…)

11 Kommentarer »

Vi har blivit en vardagsblogg

Kanske är det att vi varit i Oslo i över ett år.
Kanske beror det på åldern eller våra dagliga rutiner.
Eller så är orsaken grundad rent på lathet.

Iallafall så har vi fått mindre roliga saker att skriva om och bloggen går mest på rutin. Första steget i rätt riktning är att uppmärksamma problemet så då är det bara att följa nästa steg och skapa förändring.

Några av er undrar varför vi inte publicerat materialet i Simons kuvert som han fick när han fyllde år. Svaret är så enkelt att han inte har öppnat det än. Jag tror han är lite rädd för innehållet så ni får gärna ge han en boostande kommentar.

Murphys lag, som vi är väl bekanta med, har slagit till igen. Självklart har jag råkat öppna munnen och varit kaxig mot Drejl gällande sjukdomar. Jag hade sagt att jag var stor och stark och behövde varken vaccin eller dylikt för att hålla mig frisk. Tagen på sängen så fick jag sova cirka 1 timme inatt. Vill tro att jag hade feber och jag drömde att jag låg i sängen och inte kunde sova.
Verkligen sjuk dröm.
Natten känns så otroligt mycket längre och det var inte förrän morgonen jag fattade att jag hade drömt. Jag kan alltså ha sovit 3 timmar och inte bara 1 som jag tror.

Så redan där insåg jag att detta kommer bli en lång dag.
När jag sedan cyklat ner till tunnelbanan så missade jag självklart den med sekunder. Hade jag räckt ut tungan så hade tungspetsen träffat tunnelbanevagnen. Så nära var jag..
Det innebar att jag fick vänta 10 minuter till nästa kom och då kom jag till jobbet 06.58.

Inga kommentarer »

För en sekund så hatade jag livet

Söndagsnatt blev en sån natt som jag kände ilskan rinna igenom hela kroppen. Jag har inte haft energi att blogga om det eftersom så fort jag tänker på händelsen så kommer känslan tillbaka. Hur kunde jag vara så dum.
Men nu i efterhand så har det växt till något komiskt.
Tragedi + tid = Humor
Det enda jag kan säga är att jag långt ifrån skrattade då.

Jag hade sedan tidigare bokat med Karina att hämta henne och Lene på flygplatsen (cirka 30 minuter från Oslo) på söndagnatt klockan 03.00. Detta var eftersom det inte gick flygtog eller bussar vid den tiden.

Jag avtalade med Karina att jag skulle möta hennes mamma som skulle överlämna bilen till mig 23.45. Efter jag har dubbelkollat ett sms från Karina där det stod ”bilen står i Sandvika”. Jag dubbelkollade att det var på just stationen Sandvika jag klev av tåget.
Sagt och gjort så ställde jag mig på parkeringsplatsen 10 minuter före utsatt tid och slängde min tågbiljett då jag skulle ta bilen tillbaka till Oslo. Jag började spana efter någon kvinna som liknade Karina. Så jag väntade..
Och jag väntade..
Efter 15 minuter ringer jag Karina som har sin mobiltelefon avstängd.
Efter 10 minuter till så börjar jag kolla igenom alla sms om vad som kunde gått fel.
På det tredje smset står det att ”Bilen står i Sandvika” men på smset senare står det ”Min mamma kommer och möter dig på Slependen så du får bilen där”.

Slependen är självklart hållplatsen efter Sandvika där jag står. Jag inser att jag måste ta mig en hållplats till och efter klockan 00.00 så går det bara några få tåg från Slependen. Jag hittar ett tåg som ska gå 00.07 och jag inser att jag har kastat min biljett. Efter jag balanserat tanken om jag ska gräva fram min biljett i papperskorgen så köper jag mig en ny biljett och ställer mig på perrongen.
Ding dong (Lät högtalarna).
”Nästa tåg mot Sandvika är nu inställt”

Ja, ne, jaha, nee, jaa, okaaaj. Tänkte jag.
Jag öppnade Drejls kända svordomsburk och jag svor som bara den.
Samtidigt som jag gick mot taxistationen svor jag. Jag svor i taxin och jag svor med taxichauffören.
Jag började inse att det bara skulle bli värre.

När jag väl kom på rätt station (Slependen) så var den helt folktom. Det stod två bilar på parkeringen och inte en människa fanns inom en 3 kilometers radie. Taxichauffören frågade om jag verkligen visste vad jag gjorde, och det ansåg jag att jag hade full kontroll på. Jag betalade taxin och klev ut.

Jag hade nu betalat två tågbiljetter, en taxiräkning och kommit fram 35 minuter efter utsatt tid. Karinas mamma var ju som väntat inte kvar och jag stod nu helt ensam på en plats jag aldrig varit på tidigare.

Till skillnad från Sandvika fanns det ingen taxistation eller några väntrum. Från att vara förbannad på mig själv att jag inte kommit fram i tid började ilskan omfamna mig på ett annat ställe.
Hur fan ska jag komma hem?

Sandvika station som blev min temporära hållplats i söndagsmörkret!

Efter jag har haft envägskommunikation med Drejl klockan 00.30 fick han höra så många kränkande ord så han säkert fick några nya svordomar till sitt ordförråd. Ingen taxi i närheten och inget tåg i närheten (eller tågtabell).
Tillslut sprang jag på en tågtabell som visade att sista tåget gick 00.46 och det skulle jag hinna med på . Jag höll tummarna så hårt så jag tror att min önskan blev till lag.
Tåget kom och jag kom hem till lägenheten vid 01.30 tiden. Utan bil och utan det glada humöret jag hade tidigare idag.

Sen det värsta med historien var att Karina och Lene inte blev hämtade på flygplatsen utan fick vänta tills första bussen började gå. Så jag var förbannad på mig själv för att jag inte höll mitt ord till dom. Sedan när jag lyckades ge mig själv empati för det så blev jag förbannad för alla pengar jag spenderade i onödan. Sedan blev jag arg över att Karinas mamma fick vänta på mig i över 30 minuter mitt i natten. Sedan blev jag arg för att jag hade varit så sur mot Drejl i både telefon och när jag kom hem för att jag var så arg.

Denna neråtspiral tog alltså tre dagar innan jag kunde känna mig så rehabiliterad så jag kunde blogga om det. Som tur plockade jag med mig lärdomen att jag alltid ska ta kontaktuppgifter när jag avtalar möte med någon. Sedan ska jag inte dubbelchecka utan trippelkolla att mötesplatsen är bekräftad med motparten.
Som jag brukar kalla det på jobbet: ”Learning by doing”
Kan man inte lära sig genom att iaktta andra så måste man lära sig genom egen smärta.

6 Kommentarer »

Jobba lite över

Med en enda tanke i huvudet så fortsätter jag att ”arbeta”.

Allt som händer, händer av en anledning

Jobbade natt som vanligt idag och hade 4 timmar sömn i bagaget. Lagomt sliten så får jag ett samtal klockan 06.45 som säger att 1-vakten är sjuk. Härligt att få veta det 30 minuter innan jag slutar.

Nu måste jag stå och vänta in chefen som ska jobba istället för hon som är sjukanmäld. Det positiva i detta är att jag kommer att träffa chefen för första gången och kanske kan jag göra ett gott första intryck..
Har bara haft mailkontakt sedan tidigare. Bara man letar så hittar man fördelar med allt.

Ska trotsa regnet senare idag och ta mig ut på en löptur. Nu skiter jag i att benhinnorna värker och att det är kallt och regnar.
Beach 2010… Here I come!

Inga kommentarer »

Fredagsdrinken på en onsdag

Varning för uppsats..
Det råkade visst bli yttligare en avskedsfest för Drejl. Vi som inte hade planerat att göra nåt speciellt denna onsdag (förutom Drejl som skulle packa). Klockan var väl vid 22.00 snåret som Drejl blev inbjuden till en fest på andra sidan byn. Vi bestämde oss att ta några öl då vädret hade varit helt underbart hela kvällen.

Vår nästan två timmars långa träning i parken gjorde att vi inte hann köpa öl innan ölsäljet stängde kl 20.00. Vi fick därför improvisera med de ingridienser vi hade hemma.
Lyckligtvis hade vi Bacardi grand melon och Absolut Pear hemma så festkvällen var räddad.

Värt att notera av drinkarna här ovan är att oavsett när vi hällde upp drinkarna så lyckades vi ändå med exakt precision få lika mycket i båda glasen. Vi som har funderat på att gå barskola utomlands kan ju glömma dessa planer. Vi har ju redan bartenderyrket i blodet..

När vi skulle iväg till festen så missade vi såklart bussen med minsta marginal. Hade jag sträckt ut tungan när vi sprang till hållplatsen så hade bussen med säkerhet kört över den (eller iallafall kört på den). Så istället för att Drejl skulle plocka fram sitt svordomsarkiv så tog vi en bycykel ner mot nästa busshållplats. När vi nådde nästa hållplats så såg vi att klockan var så mycket så vi bestämde oss att cykla direkt till krogen så skulle vi möta upp festen där.
Då kommer nästa problem (eller utmaning).

Drejl poserar stolt framför det cykelställ som senare visade sig vara ur funktion. Vi borde vid det här laget redan lärt oss att ingen lycka varar..

När vi skulle återlämna bycykeln så hittar vi en station nära krogen vi skulle till. Till vår förvåning så var det en cykelplats ledig och jag den lycka jag kände var att jämföra med Ravellis straffräddning i VM 1994. Tyvärr varade min lycka inte alls lika länge, utan den varade i cirka 5 sekunder (bästa sekunderna i år).
Cykelstället var trasigt och det innebar att Drejl plockade varsamt fram sin burk med svordomar. Vi var tvungen att hitta ett annat cykelställ och det visade sig inte vara så lätt. 15 minuter senare och ungefär tre burkar med svordomar så lyckades Drejl hitta ett ställ längre bort. Då hade vi kommit ifrån varandra och med hjälp av telefonnavigation och lite tur så hittade vi varandra.

Vi försvann sedan in på krogen. Detta kapitel var faktist denna dag en rätt händelsefattig historia men det visade sig att kvällen hade mer att erbjuda. Drejl och Linn ville komma snabbt hem så de vinkade in en svarttaxi. Då jag har en tidigare erfarenhet av svarttaxi i Umeå så totalvägrar jag att sätta mig i bilen. Senast jag åkte svarttaxi fick jag betala hela resan (samåkte med en okänd umebo) och jag blev avsläppt på ett ställe 3 kilometer från platsen jag bett om.

Så jag vandrade i spöregnet och tog i mig lite nattmat. Linns kompis följde med och jag var så gentil så jag erbjöd min tröja som paraply till tjejen medan jag gick i tshirt brevid. Sedan stod Linns kompis med valet att gå hem i regnet eller följa med hem till mig där Linn var.
Hon valde det senare alternativet men hon förvarnade att hon inte kunde sova hos främmande vänner.

Medan Linn och Drejl (förhoppningsvis) sov så slog jag på Jönssonligan för att underhålla kompisen. Jag somnade väl 5 gånger under filmens gång men det verkade ändå kunna hålla kompisen sysselsatt. Vid 06.00 tiden hade tack och lov filmen tagit slut, så jag gick och la mig i min säng. Med undantag när jag sa hejdå till tjejerna så sov jag fram till kl 17.00.
Drejl befinner sig numera i Sverige och använder det svenska numret.
Det betyder att jag är ensam i lägenheten och det är väl sådär lagomt skoj. Har inte haft känslan av att vara ensam sen jag flyttade till Oslo.
Undrar om det kommer bli skönt eller om man bara kommer bli sällskapssjuk?

3 Kommentarer »

När jag trodde det hade lugnat ner sig

Så kommer Murphy’s lag och biter mig igen.
Tredje felet med semestern är nu att Liverpool kommer till Oslo och spelar mot Lyn.

Självklart spelas matchen 5 augusti vilket betyder att jag är i Härnösand på semester.

Jag har inte ens påbörjat min semester men jag ångrar den redan!

Inga kommentarer »

Taskig tajming..

Taskig tajming kallas det visst. Även om detta ska bli min första sammanhängande semester på tre veckor sedan jag gick ut gymnasiet så börjar jag tänka att det var nog ingen bra idé.
Man ska inte ha semester.

Första missen som jag gjorde var att jag lät jobbet bestämma min semester. Andra missen var att jag bokade biljetter så tidigt så jag inte hann se att Härnösandskalaset slutar samma dag som jag kommer till Härnösand. Tredje missen fick jag reda på idag.

Det ringde en kille från en av de bättre cuperna i Norge idag. Han hade hört att jag och Stian ville satsa på dömningen och erbjöd en plats på Scandinavian cup.
Denna cupen har jag och Stian pratat om sedan vi började döma tillsammans och den har så bra kvalité på lagen så att de måste personligen välja ut alla domarpar. Man ansöker alltså inte till denna cup, utan man blir utvald.

Skinande som en sol, bläddrade jag i min kalender och upptäckte att samma helg cupen går av stapeln så är jag i Härnösand. Den sista helgen jag är i Härnösand.. Missar den med samma marginal som jag missar Härnösandskalaset.

Jag vet inte om Murphys lag fortsätter att härja eller om jag bara är rent ut sagt klantig.
Varför har jag inte kollat upp detta tidigare? Varför tog jag ut semester överhuvudtaget?

Det sägs att man måste uppleva motgångar för att hitta till framgångarna. Jag ser fram emot att bara få framgångar här framöver.
Efter den här semestern kommer hela vintern gå som på en räkmacka!

Skönt att ha motgångarna avklarade redan i juli…

Inga kommentarer »

Kalla mig klantarsle

Jag med min klåfingrighet och behov av att hela tiden vara uppdaterad har gjort det igen.
Det hade kommit en ny version till temat till denna blogg och jag var ju tvungen att trycka på uppdatera.

Samma sekund som jag gjorde detta kom jag på hur många ändringar jag gjorde på det förra temat.. Nu ser bloggen ut som hejbaberiba och jag slutar snart. Håll ut ett tag, det kommer bli bättre när det är klart. Det lovar jag.

Gjorde samma sak med min ipod som jag inte orkat fixa än. Uppdaterade till senaste mjukvaran 3.0 och kom på att mina program säkerligen inte kommer att fungera. Nu har jag 30 program som inte fungerar.

Jag satt precis och tänkte hur bra dagar jag haft på sistonde.
Då kom Murphys lag ifatt och nu sitter jag här…

Inga kommentarer »

Kollektivtrafik – Inget för en giraff

Jag har generellt sätt haft väldigt flyt med lokaltrafiken i Oslo. Nu har Muphys lag kommit ikapp mig och jag har fått andra tankar i huvudet.

Det började i måndags när jag klev av nattskiftet från mitt nya jobb klockan 07.00 på morgonen. Jag var riktigt trött, sliten och sedan ett huvud fyllt med nya rutiner och charge-koder. Jag bestämde mig att ta bussen hem och det skulle ta cirka 30 minuter.
Jag skulle byta buss efter fyra hållplatser så jag stannade vid Tonsehaugen. Det visade Tonsehaugen var en stor rondell och jag hade ingen aning om vilken riktning min nya buss skulle ta. Jag ser buss 31 komma och jag sprang dit för att hinna hoppa på. Trött som jag var så bytte jag låt på ipoden och blundade och försökte lugna ner pulsen lite. Det var inte förrän bussen drog ut på E18 åt fel håll jag fattade att det var fel buss jag satt på.

I panik tryckte jag desperat på stoppknappen och lyckades såklart stanna på en hållplats som INTE har en motsvarande på andra sidan. Det betyder att jag måste gå 2 kilometer längst E18 till den rätta hållplatsen.
Sedan fick jag vänta 15 minuter innan min buss kom.
Kan meddela att jag var hemma 50 minuter efter den tid jag hade räknat med.
Jag hade planerat att gå ut och träna med Drejl på morgonen men jag var så förbannad så jag sket i att vecka honom. Jag ville bara sova och få ur min ilska ur kroppen.
Det komiska är ju att jag lovat att väcka Drejl men jag avstått för att jag inte ville träna. Men när Drejl senare vaknade så blev han skitförbannad på mig när jag låg och sov brevid. Då blev jag väckt av något som kan likna en arg överste i lumpen.

Idag så drog jag och Drejl till badstranden här i Göteborg och vi bestämde i sista sekund att ta bilen. När vi väl hittade dit så fanns det såklart ingen parkeringsplats.. Ingenstans… Bara reserverade platser.. Överallt..
Efter en uppsats av svordomar frågade vi oss fram och fick veta att vi måste åka tillbaka 2 kilometer och sedan ta spårvagnen tillbaka till badplatsen. Vi körde till parkeringsplatsen med Drejl fortfarande läsandes ur uppsatsen med svordomar.

Vi hittade efter några minuters sökandes en parkeringsplats och vi klev ur bilen. Då ser vi spårvagnen och vi skyndar oss och Drejl tyckte att vi skulle ta löpet.
Jag skrek: ”Helvete heller, inte med den här packningen”
Drejl vänder tillbaka, sliter tag i min väska och fortsätter att springa. Jag hakar såklart på och chauffören ser oss och låter oss kliva på. Skönt tänkte jag.. Fick samma känsla som tidigare, en enorm lättnad.

Men i mitt liv så är ingenting enkelt. Har någon listat ut vilket fel vi gjort? Eller vad vi glömt?

Precis när vi kliver av spårvagnen så ser jag att min kära sambo fryser till is. Står helt blixtstilla och börjar läsa upp några svordomar till. Vi hade ju inte lagt in pengar i parkeringsautomaten.
Vi det här laget hade det tagit oss över 1 timme att packa, ytterligare en timme att komma till stranden och nu låg vi på övertid.
Jag hävdade bestämt att vi skulle ta en bot och jag kunde betala den med glädje medan Drejl ville åka tillbaka och fylla i den med lite småmynt. Det var inte förrän vi började räkna hur många öl en parkeringsbot skulle kosta som vi satte oss snällt och åkte tillbaka. Nästa problem?

Vem använder småmynt längre? Jag svor över att det inte fanns betalning via kort och det enda vi hade var 10kr.
Så då blev vår badvistelse smärre begränsad men hur som helst…

Livet är BRA och helt UNDERBART.

2 Kommentarer »