Tag Archive

Simons hylla

Vi trodde att vi skulle klara oss utan Simon men det gick inte.

Drejl blev straffad av Gud, Mohammed och alla dess religösa personer på samma gång då han efter 2 varningar fortsatte att dryga sig.
Nu ligger en burk majs på golvet och Simons hylla betraktas som död.
Drejl visade inget intresse att städa efter sig så jag antar att Simon möts av denna syn närhan kommer hem..

1 Kommentar »

Fyllegrej

Jag och Drejl bestämde oss för att ta fram rakapparaten precis före vi gick ut på krogen i lördags. En smart grej tyckte vi just då..
När jag vaknade på söndagsmorgonen så trodde jag att allt var en dröm. Så jag tog mig på huvudet och kände en stickande känsla.
Nu ser jag och Drejl ut som två vita bomullspinnar.

Förstod inte riktigt hur vi kunde komma på något så dumt precis före krogen men när jag gick igenom mobilens filmgalleri så förstod jag ganska snabbt vad som hänt. På de två filmer jag har från snaggningen så hör man hur Simon pushar oss båda till rakningen. Nu ska jag och Drejl hämnas genom att pusha på Simon varje gång han är full.
Vore kul att få se Simon i rakad form!

Iallafall här är ena rullen som vi skrapade fram under lördagsutgången..

Inga kommentarer »

R.I.P mitt tangentbord

Min gamla trotjänare har nu gått i graven. Så mycket det har utstått så förvånade det mig att han valde att stänga ner verksamheten nu. Jag råkade spilla en skvätt kaffe nere i vänstra hörnet som senare visade sig vara mitt tangentbords akilleshäl.

Som tur är ska jag jobba hela dagen imorgon för att sedan dra på utbildning. Det blir en dag från 08.00 till 22.00 vilken blir bra då jag inte hinner sakna tangentbordet.
Drar mig verkligen för att köpa ett nytt då det kommer bli en norsk layout vilket kommer störa mig ofantligt. Tycker faktiskt synd om mig.

Antar att tangentbordet inte klarade av koffeinkicken…

Inga kommentarer »

Borttappat minne?

Delar med mig av mitt senaste problem som börjar komma till sin lösning. Detta är saxat direkt ifrån facebook och sedan uppdaterad med en bild tagen från min iphone under samma natt.

Dennis Sjögren Har tappat bort minnet mellan 00.00-04.00 inatt. Återtas gärna med detaljerad beskrivning till undertecknad.

Tryck nedan för att läsa hela historiken om du inte redan gjort detta.
(Läs mer…)

1 Kommentar »

För en sekund så hatade jag livet

Söndagsnatt blev en sån natt som jag kände ilskan rinna igenom hela kroppen. Jag har inte haft energi att blogga om det eftersom så fort jag tänker på händelsen så kommer känslan tillbaka. Hur kunde jag vara så dum.
Men nu i efterhand så har det växt till något komiskt.
Tragedi + tid = Humor
Det enda jag kan säga är att jag långt ifrån skrattade då.

Jag hade sedan tidigare bokat med Karina att hämta henne och Lene på flygplatsen (cirka 30 minuter från Oslo) på söndagnatt klockan 03.00. Detta var eftersom det inte gick flygtog eller bussar vid den tiden.

Jag avtalade med Karina att jag skulle möta hennes mamma som skulle överlämna bilen till mig 23.45. Efter jag har dubbelkollat ett sms från Karina där det stod ”bilen står i Sandvika”. Jag dubbelkollade att det var på just stationen Sandvika jag klev av tåget.
Sagt och gjort så ställde jag mig på parkeringsplatsen 10 minuter före utsatt tid och slängde min tågbiljett då jag skulle ta bilen tillbaka till Oslo. Jag började spana efter någon kvinna som liknade Karina. Så jag väntade..
Och jag väntade..
Efter 15 minuter ringer jag Karina som har sin mobiltelefon avstängd.
Efter 10 minuter till så börjar jag kolla igenom alla sms om vad som kunde gått fel.
På det tredje smset står det att ”Bilen står i Sandvika” men på smset senare står det ”Min mamma kommer och möter dig på Slependen så du får bilen där”.

Slependen är självklart hållplatsen efter Sandvika där jag står. Jag inser att jag måste ta mig en hållplats till och efter klockan 00.00 så går det bara några få tåg från Slependen. Jag hittar ett tåg som ska gå 00.07 och jag inser att jag har kastat min biljett. Efter jag balanserat tanken om jag ska gräva fram min biljett i papperskorgen så köper jag mig en ny biljett och ställer mig på perrongen.
Ding dong (Lät högtalarna).
”Nästa tåg mot Sandvika är nu inställt”

Ja, ne, jaha, nee, jaa, okaaaj. Tänkte jag.
Jag öppnade Drejls kända svordomsburk och jag svor som bara den.
Samtidigt som jag gick mot taxistationen svor jag. Jag svor i taxin och jag svor med taxichauffören.
Jag började inse att det bara skulle bli värre.

När jag väl kom på rätt station (Slependen) så var den helt folktom. Det stod två bilar på parkeringen och inte en människa fanns inom en 3 kilometers radie. Taxichauffören frågade om jag verkligen visste vad jag gjorde, och det ansåg jag att jag hade full kontroll på. Jag betalade taxin och klev ut.

Jag hade nu betalat två tågbiljetter, en taxiräkning och kommit fram 35 minuter efter utsatt tid. Karinas mamma var ju som väntat inte kvar och jag stod nu helt ensam på en plats jag aldrig varit på tidigare.

Till skillnad från Sandvika fanns det ingen taxistation eller några väntrum. Från att vara förbannad på mig själv att jag inte kommit fram i tid började ilskan omfamna mig på ett annat ställe.
Hur fan ska jag komma hem?

Sandvika station som blev min temporära hållplats i söndagsmörkret!

Efter jag har haft envägskommunikation med Drejl klockan 00.30 fick han höra så många kränkande ord så han säkert fick några nya svordomar till sitt ordförråd. Ingen taxi i närheten och inget tåg i närheten (eller tågtabell).
Tillslut sprang jag på en tågtabell som visade att sista tåget gick 00.46 och det skulle jag hinna med på . Jag höll tummarna så hårt så jag tror att min önskan blev till lag.
Tåget kom och jag kom hem till lägenheten vid 01.30 tiden. Utan bil och utan det glada humöret jag hade tidigare idag.

Sen det värsta med historien var att Karina och Lene inte blev hämtade på flygplatsen utan fick vänta tills första bussen började gå. Så jag var förbannad på mig själv för att jag inte höll mitt ord till dom. Sedan när jag lyckades ge mig själv empati för det så blev jag förbannad för alla pengar jag spenderade i onödan. Sedan blev jag arg över att Karinas mamma fick vänta på mig i över 30 minuter mitt i natten. Sedan blev jag arg för att jag hade varit så sur mot Drejl i både telefon och när jag kom hem för att jag var så arg.

Denna neråtspiral tog alltså tre dagar innan jag kunde känna mig så rehabiliterad så jag kunde blogga om det. Som tur plockade jag med mig lärdomen att jag alltid ska ta kontaktuppgifter när jag avtalar möte med någon. Sedan ska jag inte dubbelchecka utan trippelkolla att mötesplatsen är bekräftad med motparten.
Som jag brukar kalla det på jobbet: ”Learning by doing”
Kan man inte lära sig genom att iaktta andra så måste man lära sig genom egen smärta.

6 Kommentarer »

Söndag 16 april 2006

Bjuder på ett gammalt inlägg då jag inte har något roligt att skriva. Detta var ett inlägg jag skrev i min förra blogg om en utgång jag hade med Simon och Maths.
Som vanligt gällde filosofin ”Allt vi gör, gör vi för att Dennis ska ha något att blogga om”

När spriten kommer in, åker vettet ut!

Dagen efter

Innan jag börjar skriva har Maths kommit fram till 5 frågeställningar som jag utgår ifrån.

1. Varifrån kommer alla skrubbsår?
2. Vem fan var killen som gjorde 70 armhävningar?
3. Vart tog spriten vägen?
4. Har nån sett roostys brillor?
5. Hur fan blev väskan dyngblöt av öl?

”Funny story actually”

Det svåra är inte att skriva, utan att veta vart man ska börja och det problemet har jag nu. Vid 5 tiden blev det bastu och två öl och en cider. Redan under middagen kände man sig lite snurrig och kvällen lovade härliga stunder.
Vi kom ner på stan så tidigt så vi han besöka både donken och Big Boy och vår vana trogen så hände saker på båda ställena. På Mc Donalds beställer vi cola och spetsar dom med mycket alkohol. Jag kunde inte dricka upp den (80/20 grogg) och skyllde på att det var för mycket is och att den var för kall. Maths tar tag i groggen, går fram till kassan och säger samma sak till killen som står där. Sen frågar Maths ”Kan jag inte få värma den i micron så den blir lite varmare?” och tro på fan att han värmer groggen i micron. Tror man måste ljuga större om man ska slippa dricka. Senare på Big Boy så står det två turkar och beställer mat och börjar förklara skillnaden mellan svenskan hos iranier och irakier (!?). Intresseklubben hade skickat intressesmurfen som var där med det rosa anteckningsblocket och antecknade.

Och förstod bara inte varför vi slogs så mycket som vi gjorde. Redan INNAN krogen så gick glaset ur mina glasögon så jag gick vidare med dom i fickan. Redan INNAN krogen så förstördes två öl i väskan och gjorde den väldigt blöt och illaluktande. Vi öppnade väskan och där låg simons hubb och då blev simon arg. Tar upp laddarn och svingar runt kabeln och slår mig med den. Jädrar vilken smärta. Det är klart som fan vi fortsätter att slå varandra så när vi väl når krogen säger vakten att vi är för fulla och måste gå av oss runt kvarteret. Vi som inte kände oss fulla alls gick vidare in på Bittens och tog en öl innan vi gick in på nybron. Sin vana trogen så sätter man sig direkt vid blackjack bordet. Maths hade flytet i spelet och plussade, medans jag förlorade 60kr.

När jag skulle ta ut pengar så tar Simon tag i Maths och slänger honom över räcket. Sen kommer två tanter och ber oss att lugna ner oss. Klart att Maths springer efter och hänvisar dom till PRO-mötet på söndag om dom vill ha lugnt, och att det var ”Medtag av eget fika”. Och mitt på nybron tar jag och Simon tag i Maths, får ner honom på vägen och trycker ner huvudet mot asfalten. Bilen som kom får lov att stanna och vänta tills vi har slagits klart.

Efter krogen så går en biffig kille in i Simon och då ropar Simon ”vafan gör du!?”. Han vänder sig om och går tillbaka och pratar väldigt aggresivt ”Hur gamla är ni igentligen? Det är som ni vore 15 år.” Vi svarar han och säger att vi är 18 år, och han svarar att om Simon bevisar att han är 18 år så ska han göra 70 armhävningar. Simon slänger upp legget och hans aggresiva uttryck ändrade sig till en fågelholk. Men att citera så är han ”En man av sina ord” så går vi upp till rådhuset och han tar av sig jackan och börjar pumpa 50st armhävningar i rad, sen tar han en paus och berättar hur jobbigt det var. Vi pressade han att göra 20st till och man såg hur jobbigt det var. För om man tänker efter, 70 armhävningar på fyllan är fan inte dåligt gjort. När han gjort klart armhävningarna går han och vi ser han inte något mer. När han vaknade imorse frågade han nog sig själv ”Vafan gjorde jag igår, när armarna värker såhär.”

Det var nog den roligaste kvällen på väldigt länge. Inte garvat dagen efter så mycket som jag gjort idag. Lite huvudvärk men det hör till, då vet man att det gick rätt till igår. Sen nackspärren och att fingret är orörligt är en annan historia.
Juste, min elefanttand som berikade mitt halsband är spårlöst försvunnet. /wisper Roosty om du hittar det.
Ser även fram emot PIRLEX PRODUCTIONS film om alkohol. Hoppas den är vinklad till alkoholens fördel..

1 Kommentar »

Tillbudsmannen

Som jag så tydligt redan har demonstrerat 28 mars detta år så har jag ännu en gång fallit i min egna grop. Tror inte det finns någon svagare människa än mig när det gäller tillbud och erbjudanden. Även om det skulle vara samma pris, eller bara några kronor som skiljer, så är mina ögon skarpare än en höks när det gäller erbjudanden. Om en hök kan se en mus på 100 meters avstånd så jag kan se en extrapris-skylt genom att dra ett djupt andetag och lukta till mig erbjudandet.

För att göra en kort historia lång så kom jag på jobbet idag och fick besked om att kocken inte hade lagat mat åt mig inatt (resturangen är stängd på söndagar). Chefen hade därför godkänt att jag och vakten före mig skulle få beställa pizza. Självklart när jag ringer så vet jag redan innan vad jag ska ha. Storlek och pizzavariant har jag redan bestämt mig för.
Ändå lyckas jag bli övertalad om att byta till en större pizza.

Dennis: Hej jag skulle vilja ha en pizza nr 31, medium storlek, utkörd till Linne hotell
Telefonisten: Det blir 175kronor, plus 59 för utkörningen. Men just nu har vi ett erbjudande…
Dennis (avbryter): ..Erbjudande… vad då för erbjudande??
Telefonisten: Just nu kan du få en stor pizza för 199kronor istället.
Dennis: Åååh.. Jaha, det blir väl en sån då..
Telefonisten: Vill du ha någonting mer? Dressing, dricka, extra ingridienser?
Dennis: Nejnejnej.. sluta nu, nu får det räcka. Kommer ni?
Telefonisten: Ja, vi kommer om 30 minuter..
Dennis: Bra.. (och lägger på)

Det räcker med nyckelord som nyhet, extra erbjudande, just nu, för att jag ska bli såld.
Jädra försäljare…

Iallafall hade vi en liknande historia innan vi flyttade till norge. Simon drog ut på att ringa och säga upp sitt bredband som då hade 3 månaders uppsägningstid. Han stod och velade om han skulle hyra ut lägenheten i andrahand eller om han skulle sälja lägenheten, men hur som helst skulle bredbandet sägas upp.
När jag tjatat på honom i tre veckor att ringa så röt han till och sa åt mig att om det var så jävla viktigt så gör det själv.
Då gjorde jag det, men tro att jag mötte en telefonförsäljare när jag skulle säga upp abonnemanget. Det slutade med att när jag lagt på så hade jag förlängt Simons bredband med ett år och sedan 3 månaders uppsägningstid.

Istället för att säga upp bredbandet hade jag alltså förlängt det, med ett års bindningstid dessutom. Kan ni gissa hur glad Simon blev när jag ringde upp och berättade detta?

Jag var faktist inte helt dum utan jag såg till att ha 14 dagars öppet köp, så jag ringde dagen efter och sa upp både det nya och det gamla abonnemanget.

Att jag är så svag när det gäller erbjudanden??

1 Kommentar »

När jag trodde det hade lugnat ner sig

Så kommer Murphy’s lag och biter mig igen.
Tredje felet med semestern är nu att Liverpool kommer till Oslo och spelar mot Lyn.

Självklart spelas matchen 5 augusti vilket betyder att jag är i Härnösand på semester.

Jag har inte ens påbörjat min semester men jag ångrar den redan!

Inga kommentarer »

Vardagsfesterna är de bästa

Hur startar man en vecka på det bästa möjliga sättet?
Hur kan man få måndagar till att vara den bästa dagen i veckan istället för en låååång dag?

Självklart har ni redan gissat rätt. Livet är en fest så det är lika bra att utnyttja det.

Det var måndag alltså, Drejl ska på semester om två dagar och jag ska knega i 12 dagar i rad för att sedan flyga till Härnösand. Måndagen började med att jag fick ett telefonsamtal 13.49 (hade alarmet inställt på 14.00) och då var det bara att kliva upp. Då Drejl jobbade så drog jag till Sofiebergsparken med Fhanny och spelade lite fotboll. Då vi var som två stycken träben helt utan någon bollkänsla så blev det automatiskt att vi drack mer öl än vi spelade fotboll. Vi räknade till 5 jongleringar som max och det blev också dagens rekord.
Yr.no hade förutspått regn men vi fick strålande sol!
Ända tills vi skulle gå hem.. Då kom spöregnet.

Sedan drog jag på middag som mina jobbarkompisar hade bjudit in mig på. Tror jag åt lika mycket som tre stycken sumobrottare under sina aktiva karriärer tillsammans. Tacopaj är nog ett av de godare maträtterna som ändå är lättgjort.

Sedan mötte jag upp Drejl på Cafe Sör där han och några IKEA-kompisar hade festat.
Jag skojjar inte. De hade verkligen festat.
När jag kom dit kändes det som jag låg efter med ungefär 3 öl och 2 shots. Men som tur var så är det ett lättfixat problem och efter en timme så hade jag sjunkt till deras humornivå.
Sjukt vad vi skrattade. Tror vi överröstade både gäster och musik på hela caféet.

Tack vare Fhanny (eller bara min dumhet) så fick jag uppleva när hjärtat slår dubbelslag under kvällens gång. Fhanny skulle komma till caféet men visste inte vägen så jag tänkte möta henne. Så jag sa vilket håll hon skulle gå åt och sedan att vi skulle ses vid hashbroarna. Efter några minuter tänkte jag efter..

Hur smart är det att låta en ung tjej gå ensam genom grünerlukka, sent på kvällen? Jag fick panik så jag tog cykeln istället för att gå.
Problematiken var att hon hade inga pengar på sin mobil (svenskt nummer) och då kan man inte koppla samtal eller smsa till henne.  När jag väl cyklat i 50km/h fram till broarna så hittar jag henne inte. Helt spårlöst veck.
Jag ringer runt men får inget vettigt svar och jag cyklar runt halva oslo för att leta henne.
Blev förövrigt erbjuden att köpa hash 3 gånger vid broarna, när jag letade för fullt.

Tillslut ringer jag Drejl och då ser han Fhanny som vandrar längst gatan brevid caféet. Hon hade fått följe av en engelsktalande ungdom som visat henne vägen.
Jag vet inte hur många svordomar jag hann tänka om mig själv om jag inte hittat henne.
Tur att jag gör så många galna grejer så att ni kan lära av mig.

Jag har bara en filosofi och det är:

Learn by doin’

Inga kommentarer »

Taskig tajming..

Taskig tajming kallas det visst. Även om detta ska bli min första sammanhängande semester på tre veckor sedan jag gick ut gymnasiet så börjar jag tänka att det var nog ingen bra idé.
Man ska inte ha semester.

Första missen som jag gjorde var att jag lät jobbet bestämma min semester. Andra missen var att jag bokade biljetter så tidigt så jag inte hann se att Härnösandskalaset slutar samma dag som jag kommer till Härnösand. Tredje missen fick jag reda på idag.

Det ringde en kille från en av de bättre cuperna i Norge idag. Han hade hört att jag och Stian ville satsa på dömningen och erbjöd en plats på Scandinavian cup.
Denna cupen har jag och Stian pratat om sedan vi började döma tillsammans och den har så bra kvalité på lagen så att de måste personligen välja ut alla domarpar. Man ansöker alltså inte till denna cup, utan man blir utvald.

Skinande som en sol, bläddrade jag i min kalender och upptäckte att samma helg cupen går av stapeln så är jag i Härnösand. Den sista helgen jag är i Härnösand.. Missar den med samma marginal som jag missar Härnösandskalaset.

Jag vet inte om Murphys lag fortsätter att härja eller om jag bara är rent ut sagt klantig.
Varför har jag inte kollat upp detta tidigare? Varför tog jag ut semester överhuvudtaget?

Det sägs att man måste uppleva motgångar för att hitta till framgångarna. Jag ser fram emot att bara få framgångar här framöver.
Efter den här semestern kommer hela vintern gå som på en räkmacka!

Skönt att ha motgångarna avklarade redan i juli…

Inga kommentarer »