Gårdagen bestod av en ”nostalgikväll” med Drejl på Cafe Sør. Vi pratade igenom vår tid i Oslo och försökte minnas alla de bästa/sämsta/konstiga situationer vi hamnat i. Vi kom fram till att vi haft med oss alla möjliga sorts gudar (hjälp från ovan) för att överleva denna period i Oslo. Drejl tog fram sin mobiltelefon och visade ett videoklipp samtidigt som han frågade:
”Dennis, minns du det här då?”
-Hmm, vadå menar du?
”När Simon höll på att bli överkörd!”

Eftersom Simon inte blev överkörd så såg vi igenom klippet fem gånger och jag garvade lika mycket varje gång. Med Simons tillåtelse så publicerar jag den gärna på bloggen men kortfattat så händer detta:
Drejl tar fram mobilkameran när Simon och Drejl ska hem från krogen. Drejl väljer att filma den staplandes Simon (som konstigt nog kan stå på benen trots promillehalten i blodet) som ramlar fram på gatan. Det framgår tydligt att Simon varken kan stå rakt, gå rakt eller luta sig mot något för då ramlar han. I en radie på 10 meter så vinglar han mellan husväggen och mittsträcken mitt på vägen. Bilar far förbi och rätt som det är får Simon övervikt på höger sida och störtar mot vägen när en taxi kommer i 60 knyck. Jag skojar inte om jag säger att taxin nuddade Simons kavaj (yes, Simon hade KAVAJ kvällen i ära). Drejl börjar såklart att tokskratta innan han förstår allvaret i det hela medan Simon inte fattar någonting alls..
”öööh, vad hände??”

Så när jag och Drejl avslutade kvällen cirka fyra kannor öl senare så bestämde vi oss för att göra om det på onsdag. Bjuda in några vänner och spela lite bowling/biljard/dart som avslutning för en epok i vilsnagiraffers tidslinje. På fredag ska jag på avslutning med jobbet som säkert kan tendera till några öl. Denna fredag räknas även som förfest innan lördagen som jag har bestämt ska sätta spikan i kistan för alla utgångar vi gjort i Oslo.

Då ni varit så snälla och läst igenom hela inlägget så bjuder jag på två bilder. Ena på min födelsedagspresent från Tina och andra är födelsedagspresenten från mig själv.

Tina gav mig denna vackra klocka då hon sett att min förra bokstavligt talat ramlat isär.

Denna halskedja med smycke köpte jag av Tina (i utbyte mot en biljett till Pablo Francisco). Visst har jag någorlunda smak trots allt?

Resturang Klosteret med sina fina lokaler i enbart levande ljus.

Efter ett långt letande i menyn hittade jag det spännande ordet Breiflabb. Då jag inte hade någon som helst aning på vad detta var för maträtt frågade jag snällt servitören om vad detta var för något. Jag berättade att jag ville äta fisk men gärna något med lite mer smak än torsk. Då skrattade han gott och sa att Breiflabb heter marulk på svenska och ska vara väldigt smakrikt.
Jag kan intyga om att det smakade väldigt bra och marulken hade en väldigt köttig konsistens.
Nu i efterhand när jag googlat vad marulk är för sorts fisk är jag inte särskilt förvånad. Tyckte jag smakade lite fighting-spirit…

Hade jag vetat att det var denna enormt fula fisk som prydde min vackra tallrik så hade jag tänkt en extra gång innan jag beställt in maträtten.

 Efterrätten däremot blev den nostalgiska rätten ”Konserverade päron med after eight i ugn”. Tyvärr hade den norska affären ingen after eight så vi fick använda oss av mörk choklad.
Det kändes nästan som 90-talet var tillbaka även fast i en norsk variant..

Vad som händer när man avslöjar en mytoman är olika beroende på personlighet och bakomliggande orsaker till beteendet. Man bör dock vara försiktig, avslöjandet kan ibland utlösa våldsutbrott, ibland självdestruktiva eller depressiva beteenden.
(Utdrag från wikipedia)

Var med om en sjuk händelse igår. Faktiskt en av de sjukaste sakerna jag gjort i mitt liv helt av automatik.
Värt att nämna i förkant är att jag blött näsblod fyra gånger under de senaste två dagarna så jag skyller det på att jag varit stressad.

Jag hade bokat möte med hyresvärden klockan 10.00 igår för att lämna över nycklarna samt att få tillbaka depositum. Självklart bokade jag mötet för en månad sedan i god tro om att vi skulle flytta ut helgen före. Efter omständigheterna så lyckades jag och Drejl städa ut lägenheten cirka 30 minuter före mötet. Detta efter Drejl gått upp i ottan för att påbörja städningen.
Eftersom jag inte visste om Drejl var klar med städningen är jag kom till lägenheten 09.30 så var jag någorlunda nervös. Detta tills man ser Drejl surplandes på en kaffe med dopp i cafeèt på Gabelsgate.

De tre inspektörerna (En advokat, en mäklare och såklart lägenhetsägaren) var väldigt nöjda med den noggranna städningen så inga problem där. Det konstiga startade när jag satt mig i taxin med advokaten på väg mot banken. Han frågade vad jag gjort i Oslo och vad som händer framöver, varav jag känner att jag orden bara flyter på. När jag pratat oavbrutet i fem minuter inser jag vad jag egentligen säger. Det värsta av allt är att jag pratar så sammanhängande och specifikt så jag tror nästan själv på det jag säger.  Mitt inne i samtalet förstod jag att jag sagt:

Att jag ska hem till Sverige för att studera i Linköping. Jag ska studera beteèndevetning med inriktning mot kommunikation och psykologi. Eftersom beteèndevetenskap var ett svårt ord för advokaten så insåg jag att jag grundligt förklarat vad detta var utan att jag egentligen hade någon som helst aning vad det i grund och botten betydde. Han frågade om det passade dåligt att vi behövde flytta ut redan i september men jag intygade om att det var en perfekt timing. Av min bedömning tyckte han det både var intressant och lärorikt att höra mig berätta något som i efterkant kanske inte var helt riktigt. Det kändes som jag bara sa det jag trodde han ville höra.. Varför gör man något sånt?

Det sjukaste med detta är att känslan när jag upptäcker mig själv att det jag säger bara är påhitt. Jag vet inte äns vart jag fick allt ifrån. Så i ett försök att rädda hela historien så sa jag att jag först skulle hem till Härnösand och sedan ut och resa i 6 månader för att sedan studera.
Eftersom jag hatar lögner så är det kanske dags att söka efter studentboende i Linköping redan nu…

Om någon tror något annat så ligger oddset på att Simon kommer att ta bort mig som vän på facebook inom en vecka på 4.05 gånger insatsen.

Dennis: Du har kommit till Kungen!
Simon: Nej, du pratar med Kungen!
Dennis: Jaha, då har jag nog kommit fel
Simon: Ska vi åka den 29 september? Jag har hittat en resa med Norwegian nu.
Dennis: TAGET! Vad kostar det!?
Simon: 395kr per styck..
Dennis: TAGET! Vad brukar det kosta?
Simon: Resterande dagar i september kostar det 995kr.
Dennis: Sweet! Boka direkt! Vad gör du annars då?
Simon: (Hörs ett suckande) *klick*

Sedan var det samtalet över.
Nu är alltså avresan och första destinationen bokad.
Kroatien ska ta emot oss 29 september och det är staden Split som är första hållplatsen.

Hoppas ni har saknat oss lika mycket som jag saknat att skriva här. Jag har vässat tangentbordet och uttökat mitt ordförråd för att kunna leverera spännande historier från världens alla hörn.
När det är premiär för någonting nytt så brukar man alltid ha ett extranummer eller liknande. För oss ligger överraskningen i att Simon kört bil halva natten för att sladda in i ett regnigt Oslo 01.30 inatt (norsk tid).
Så nu är vi tillsammans igen och gör Oslo osäkert. Detta är trots allt den sista veckan i våran lägenhet så några hyss bör vi hitta på.

Stay tuned!
(Nu kan ni åter igen använda vilsnagiraffer.se som startsida så ni inte missar någonting. Uppskattar även om ni väljer att trycka på gilla-knappen till vänster så vi får fler fans! För ni vet väl att facebook ljuger aldrig..)

Detta underbara citat hoppas jag ska vägleda oss genom vilsnagiraffers världsturnè. Det är dags att återigen fatta tag i tangentbordet för att förgylla våra vänner med spektakulära historier och förstaklassiga bilder.
Bloggen har fått  ett fåtal nya funktioner till (tyvärr) samma design. Jag hoppas ni kommer njuta lika mycket som mig och Simon under dessa månader som vi kommer spendera utomlands. Resan kommer bli klarare under tidens gång då den kommer bli väldigt spontan.
Se mer om våran resplan i fliken ovanför.

Bjuder på en introfilm som säkert kommer att spegla Dennis språkproblem i början.

För och främst vill vi på vilsnagiraffer tacka våra trogna och otrogna läsare för det stöd ni ger oss. Trots en del inaktivet mot slutet (främst saknaden av roliga fylleinlägg) så har de flesta valt att fortsätta trycka på uppdateringsknappen i hopp om nya inlägg. Det är tyvärr dags för en ny era att ta sin plats och därför kommer vilsnagiraffer ”Äventyr i Oslo” att läggas ned. Det har varit enormt roligt och riktigt lärorikt att få vara med sånna galna människor som Simon och Drejl. Vi har trots allt bott i Oslo tillsammans i snart två år, varav de första året spenderades i en 1a på 35 kvadrat. Vi har upplevt så mycket galna saker tillsammans och totalt har vi publicerat över 750 blogginlägg. Vi har jobbat som hotellreceptionist, lagerarbetare, fakturahanterare, väktare samt bugg/handbollstränare. Vårt breda sortiment av både intressen och jobb har öppnat ett fantastiskt nätverk i Norge, främst i Oslo. Detta hoppas vi ska bibehållas även i framtiden.
Under den senaste tiden har festandet dock avtagit i en enormt fördel för våran hälsa. Mer träning följt av bättre kost gav mer energi framåt våren. Tyvärr blev konsekvensen av detta att bloggen tog stryk och det är därför vi nu har valt att lägga bloggen på is. Vi på vilsnagiraffer bjuder dock slutligen på några minnen som sitter fast i våra huvuden utan hjälp av bloggens databas.

Roligaste hysset:
Provokation, skrivet 14 december 2009
Bästa mailet:
Morgonhumor, skrivet 5 augusti 2009
Längsta inlägget:
Midsommar, skriver 22 juni 2009
Bästa lika-som-bär
Många frågor om Drej, skrivet 11 december 2009
Värsta av Murphy’s lag
Om detta är början, skrivet 10 december 2009
Årets klantighet
För en sekund så hatade jag livet, skrivet 17 september 2009
Årets hemmamatch
Fredagsdrinken på en onsdag, skrivet 17 juli 2009
Värsta krogsläpet
Jon gjorde Oslo väldigt osäkert, skrivet 1 juli 2009
Värsta utekvällen
Pistolhotad i Vasaparken, skrivet 7 juli 2009

Men om du fortfarande läser detta (efter min ovanstående uppsats) så får du en liten överraskning. Självklart så innebär detta inte att vilsnagiraffer kommer upphöra. Denna bloggen kommer att tranformeras från en Oslo-blogg till en rese-blogg där vi kommer visa bilder, videos och roliga texter från de länder vi besöker.
Ja juste, har jag glömt att berätta det?
Jag och Simon släpper tyglarna från lägenhet, jobb och fritidsintressen för att se världen. Vi kommer från september att resa världen runt med start i Kroatien. Ingenting är bokat på förhand utan detta kommer bli en impulsiv resa som förhoppningsvis varar i över sex månader. Jag kan garantera att vi kommer fortsätta med våra galna upptåg även om Drejl har valt att leva ett Svensson-liv i Oslo. Med våra sparade slantar ska vi besöka olika resmål och smaka på alla inhemska ölsorter som odlats fram av lokala bönder. Vi ska uppleva både värme, bad och fester samtidigt som jag har blivit lovad att få åka kross genom en skogstät terräng i tropisk hetta. Så jag ber er, kära medborgare, att ha överseende under sommarperioden då bloggen kommer tillbaka i en bättre form i början av september. Tills dess ska jag försöka ta en paus men tror det kommer bli svårt. Jag känner mig så glad nu för tiden så jag kommer få det svårt att låta bli att plinka på dessa fina tangenter..

Om du vill få en liten nostalgitripp så ber jag dig besöka http://vilsnagiraffer.blogg.se. Vi finns även på youtube!
Jag ger information på facebook så fort nya bloggen blir publicerad.

Avslutningsvis bjuder vilsnagiraffer på vår allra bästa (läs: värsta) bild:

Se även vårt bildarkiv för fler bilder.

Sammanfattning av 2008